Jag har skrivkramp.
Eller snarare prestationsångest kanske.
Ja, prestationsångest är det jag har.
När det gäller att blogga alltså.
"Alla andra" är så duktiga, skriver intressant o viktigt, eller
ritar spännande o fyndigt.
På det senaste har jag skrivit om högstadiet på orten o Sam i Idol.
Vem tror jag ska bli intresserad av min blogg då...?
Prestera prestera presteraApropå ingenting. Jag skriver det som kommer upp i huvudet här nu.
Ni får ursäkta.
Jag har blivit lipig. Ja, det är sant. Kan gråta för jättefjantiga saker.
Fast det är bara när jag tittar på TV som jag är lipig. Inte annars.
Då är jag som jag brukar vara. Äter ett hormontillskott till min lilla P-stav
just nu så det är nog därför.
Det var rena disastern när vi såg på bröstcancergalan härom veckan.
Jag tjöt o fick knappt fram ett ord. F tittade leende på mig. Pipsill är hans ord.
Ganska bra ord.
Det är lite roligt faktiskt för man får ju nästan tillbaka de där känslorna
från när man var i puberteten o kunde gråtandes slänga sig på sängen
för att man var så obotligt kär.
Förresten... Kan inte nog tacka fröken MF för att du fixade med presenten till bebis L.
Tacka dina svärparents från mig (kommer förbi dig med stålarna).
Du är så himla snäll o tänker alltid på alla. Dagens kompis!
Kan man bli funwallberoende förresten? Jag tror att jag är det. Lite. Facebook-snack
igen för er som inte förstår. Youtube är ett annat uttryck. Alla små kortfilmer som
får mig att skratta o le förgyller min mammalediga dag... Det krävs inte mycket för att
förgylla en dag i mitt ganska lagom liv. bebis L förgyller den konstant.
Fredag kväll ska vi vara vuxna jag o F. Mina föräldrar kommer hit o ska vara bebisvakter!
Hoppas att jag kan koppla av o njuta de timmarna vi är borta.