translate

tisdag 6 november 2007

Prestationsångest o pipsill

Jag har skrivkramp.
Eller snarare prestationsångest kanske.
Ja, prestationsångest är det jag har.
När det gäller att blogga alltså.
"Alla andra" är så duktiga, skriver intressant o viktigt, eller
ritar spännande o fyndigt.
På det senaste har jag skrivit om högstadiet på orten o Sam i Idol.
Vem tror jag ska bli intresserad av min blogg då...?
Prestera prestera prestera

Apropå ingenting. Jag skriver det som kommer upp i huvudet här nu.
Ni får ursäkta.
Jag har blivit lipig. Ja, det är sant. Kan gråta för jättefjantiga saker.
Fast det är bara när jag tittar på TV som jag är lipig. Inte annars.
Då är jag som jag brukar vara. Äter ett hormontillskott till min lilla P-stav
just nu så det är nog därför.
Det var rena disastern när vi såg på bröstcancergalan härom veckan.
Jag tjöt o fick knappt fram ett ord. F tittade leende på mig. Pipsill är hans ord.
Ganska bra ord.
Det är lite roligt faktiskt för man får ju nästan tillbaka de där känslorna
från när man var i puberteten o kunde gråtandes slänga sig på sängen
för att man var så obotligt kär.

Förresten... Kan inte nog tacka fröken MF för att du fixade med presenten till bebis L.
Tacka dina svärparents från mig (kommer förbi dig med stålarna).
Du är så himla snäll o tänker alltid på alla. Dagens kompis!

Kan man bli funwallberoende förresten? Jag tror att jag är det. Lite. Facebook-snack
igen för er som inte förstår. Youtube är ett annat uttryck. Alla små kortfilmer som
får mig att skratta o le förgyller min mammalediga dag... Det krävs inte mycket för att
förgylla en dag i mitt ganska lagom liv. bebis L förgyller den konstant.
Fredag kväll ska vi vara vuxna jag o F. Mina föräldrar kommer hit o ska vara bebisvakter!
Hoppas att jag kan koppla av o njuta de timmarna vi är borta.

4 kommentarer:

  1. Prestera prestera prestera, ja.

    Så känner jag med. Att jag presterar undermåligt, skriver tråkigt, vem fasen har intresse av vad lilla jag har att skriva.

    Sen inser man att man har över 30 unika träffar per dag.

    Man får en fin kommentar, som den du själv levererade över MSN häromsistens, om att jag skrev klokt.

    Och man undrar varför man har de där läsarna, varför man fick den fina kommentaren, om man nu skulle vara så dålig.

    Du skriver klokt. Personligt.
    Sen "vardagsbitarna" och "nonsensreflektionerna" eller vad man nu vill kalla det, det är ju det som gör en blogg personlig. Till DIN blogg.

    Fortsätt du.
    Och det där med hormontjafs känner jag igen. Mina minipiller ska göra så att jag slipper allt sånt, men hahahaaaaa vilket medicinskt under jag är isf, med heeela registret PMS och menssmärtor och känslospikar...

    SvaraRadera
  2. åh jag älskar iallafall att läsa din blogg, kollar in den minst 3 ggr om dagen så vad du skriver spelar ingen roll alls. Inga problem för mig att fixa bilen, tusen tack för komplimangen=) suger i mig den. Känner igen dina lipbesvär, haha då tar jag inga hormoner ändå, så du är inte ensam! Ses snart! kram

    SvaraRadera
  3. Vi är rätt bra på att peppa varandra Maian! =) puss

    SvaraRadera
  4. äsch så ska du inte känna!
    Min blogg är ju dödentråkig å handlar bara om mina beklagelser över livets intighet och hur deluxsvampen inte kan lämna mina tankar... nej du... skriv på du. Dessutom har ju du två bloggar å hålla liv i, klart imponernade! Och Prinsessan Leias blogg är så skojig!! Förresten klart jag kommer på kalaset! Har aldrig varit på en prinsessas födelsedagskalas, så det kan man ju inte missa!! pusspuss

    SvaraRadera

Lämna gärna ett meddelande. Då blir jag glad! :)
Ev. spam och dyl kommer att plockas bort.