Inte idag.
Men om ett par dagar, den 14 oktober, är det tre år sedan du fick din sista vila. Glömmer aldrig aldrig den dagen. Den sista stunden hemma, du fick ett helt paket leverpastej, för det var din favvo.
Den sista promenaden i parken. Sista stunden med dig i knät hos veterinären när du hade fått din insomningsspruta.
Fan vad jag saknar dig din dumma epileptiska nakenhund! Nu rinner ju tårarna bara för det.
När jag gick från veterinären med dig i min famn o kunde fortfarande känna din värme mot min hud. Det sitter etsat i minnet. Din kropp var lealös. Det var så hemskt.
Att man kan sakna en hund så. Varje gång jag tänker på dig så rinner tårarna. Fortfarande. Efter tre år. Måste åka till N-fors o hälsa på dig vid din grav i helgen.
Älskar dig Gizmo. Saknar dig. Saknar dig!!!!!!!!
jag vet. tänker ofta på "min" katt max som gick bort för 1,5 år sen.... usch det är hemskt att vara med när de somnar in... jag abra grät och grät kunde inte sluta gråta på hela den dagen. ingen ändå på tårarna. kram
SvaraRaderaVi saknar honom också jättemycket,
SvaraRaderafår tårar iögonen varje gång jag
tänker på honom. Såg Cornelisigår
i en leopardmönstrad pyjamas och
tänkte extra på Gizmo.
Mamma
Gizmo var så underbar, så go'! Jag minns att han alltid skulle hoppa upp och busa när man var på besök!
SvaraRadera/Sebulba
Ja, han var en riktig liten goding... Och buse! =)
SvaraRadera