translate

onsdag 21 januari 2015

Diagnos Lipödem

I måndags fick jag fastställt en diagnos av en läkare att jag har lipödem. Lipödem är en kronisk, ärftlig, lymfatisk sjukdom som (på mig) sitter från höften ner till vristen, och började i puberteten, i 11-12-årsåldern. De små, finare lymfbanorna fungerar inte som de ska, funktionen där är nedsatt. Lymfvätska och slaggprodukter ansamlas därför där och hamnar i fettcellerna, som växer, vilket gör att underkroppen blir oproportionerligt större i jämförelse m överkroppen. Den typen av "fett" går inte att få bort genom kosthållning och träning. Man är fången i en fettkostym. Viktnedgången tas i stället från de delar av kroppen som inte är drabbade - från överkroppen i mitt fall. En person med lipödem har ofta benen fulla av blåmärken och är väldigt tryckkänslig, precis som jag. Jag har dock alltid trott att jag är klantig som går in i saker och har en fjantigt låg smärttröskel. Och framförallt har jag med åren intalat mig själv att jag misslyckats m kost o träning när benen pekat finger åt mig varje gång jag försökt få bort fettet från dem. Jag hade fram till i somras aldrig hört talas om lipödem. Men när jag då kom över en artikel förstod jag att det förmodligen var det jag hade. I måndags fick jag som sagt diagnosen fastställd av en läkare och nu väntar jag på att bli remitterad till lymfterapeuten som kan hjälpa mig med att komma igång med egenvård som t ex användande av korrekta kompressionskläder, lymfmassage etc.

Jag har funderat hela veckan. Ska jag må dåligt över mina ben resten av livet och hålla diagnosen för mig själv och mina närmaste i skam eller ska jag berätta om det, vara stolt över min kropp som den är och kanske till och med hjälpa någon i min egen situation att få rätt hjälp? Enkelt val efter att jag funderat just över det sistnämnda och det är därför jag berättar här. Lipödem är en sjukdom som det skrivs och talas väldigt lite om i media och få läkare har kunskap om den. Många drabbade går genom livet m en enorm känsla av misslyckande och en tro att man har dålig karaktär vad gäller kost och motion. Hela ens personlighet ställs lite på kant när man plötsligt förstår att det inte är riktigt sant. Att det inte är mitt fel att jag ser ut så här, som jag trott hela livet. Tjejen på bilden är inte jag men den förklarar lipödem väldigt väl. Tjejen på bilden har anorexia. Och lipödem...


Till slut vill jag säga att det inte är synd om mig. Tvärtom. 2014 var ett år jag lärde mig att tycka om mig själv "på riktigt". Precis som jag är. Jag må va "skadat gods"  men jag är tacksam för den jag är och för de jag har nära mig. 

För att nå ut mer om lipödem har jag skapat en annan blogg som heter http://lipodem.blogspot.com 
Kika gärna in där om du vill veta mer om lipödem.