translate

måndag 17 november 2014

Offer

Vare sig någon begår ett våldsbrott, en kränkning, en våldtäkt eller om personen inte lyckas genomföra dessa brott fullt ut finns där ett offer. Ett offer som måste lära sig att leva med det han eller hon utsatts för eller var på väg att utsättas för.
Att vara ett offer där gärningsmannen inte lyckats fullborda sitt brott är inte ett mindre offer för det. Att ständigt minnas den där stunden och rädslan och alltid gå igenom scenarior i huvudet om vad som kunde hända är nog så tufft. I helgen hände detta en tjej som jag inte känner så väl men som jag har lite kontakt med. Hon blev förföljd och jagad av en man. Hon sprang för sitt liv genom skogen. Han kom aldrig ifatt henne. 
När hon beskrev den där stunden, rädslan och paniken mindes jag när jag själv hamnade i en sådan situation för några år sedan. Jag bodde i Jönköping och hade varit hos mina föräldrar då min far fyllde år. Det var en sen kväll i mars. Jag skulle cykla hem, men det var så galet dimmigt denna kväll att jag inte vågade cykla på den trafikerade vägen utan cyklade längs med gångvägen vid vätterstranden. Det var alldeles tyst och stilla. Dimman var så tät att man inte såg mer än ett par meter framför sig. Så plötsligt dök de upp - flera siluetter framför mig på gångvägen. De stod i sidled och tog upp hela gångvägen. Helt tysta var de och jag förnimmade ondskan hos dem direkt. Jag kastade mig åt höger för att komma förbi dem men cykeln fastnade. Jag hade hamnat i sanden. Och tramporna tog stopp. Jag ställde mig upp och tog i men cykeln rörde sig inte. Siluetterna närmade sig och stod i en halvcirkel runt mig. Paniken växte. Och ilskan just då. Vad gjorde de där? I dimman? Sent på kvällen? Jag slängde fram cykeln framför mig och tog spjärn igen med foten.
"Vad gör du din fitta?" Sa en röst intill mig. Precis intill mig var den. Någon höll handen på min pakethållare. 
"Din hora, vart fan tror du att du ska?"
Jag vet inte om det var samma röst. Adrenalinet pumpade i mig. Det fanns inte tid att se mig omkring. Det fanns inte tid att se vilka de var. Jag såg bara tramporna och styret. Jag tog i och jag kom loss. Jag kände handen på pakethållaren hålla emot men sedan tappa taget. 
Fötter. Massa fötter som sprang i dimman bakom mig. Röster som ropade hotande efter mig. "Fitta!" "Hora!" 
Jag var arg och skrek "dra åt helvete era jävla as!" Jag minns de där orden. Som igår. Så sköljde rädslan över mig. De sprang fort nu. De var arga. De skrek men nu tog jag inte in vad de skrek. Jag hade en rondell framför mig. Jag var tvungen att ta mig över den. Kom det bilar nu skulle jag tvingas stanna och de skulle ta mig. Jag slängde mig över med cykeln en hårsmån från en bil som kom körandes. Ropen dånade bakom mig men fotstegen stannade. De stannade där på vätterstranden och blev kvar i dimman. Jag cyklade hela vägen hem som om de fortfarande jagade mig. När jag till slut stannade tittade jag för första gången upp bakom mig. Jag var ensam. Kroppen skakade. Jag grät okontrollerat. Och sedan den dagen har tankarna alltid funnits där. Vad hade hänt om de hade fått tag i mig? Hade jag ens skrivit det här?

Jag polisanmälde aldrig händelsen. 

söndag 2 november 2014

Min nya passion...

Att må bra. Bli stark. Orka både psykiskt och fysiskt. För ett år sedan var jag långt från just det. Jag var totalt orkeslös. Ofta ont i nacke och huvud. Somnade för natten vid sjutiden på kvällarna. 
Det var helt enkelt då jag bestämde mig för att ändra på saker och ting. Jag började styrketräna i mars i år. I början kämpade jag tappert i maskinerna på lokala gymmet, men efter ett tag övergick jag nästan helt på fria vikter och jag ångrar inte en sekund. Jag mår tusen gånger bättre idag än för ett år sedan. Jag tränar i regel 4-5 ggr i veckan. Genom träningen har jag också lärt känna likasinnade och några av dem har kommit att bli riktigt nära vänner. Jag ångrar aldrig den dagen jag bestämde mig. Det är en av de bästa dagarna i mitt liv. Och bland de bästa bieffekterna är att jag orkar leka och busa m mina barn. 

lördag 1 november 2014

Nygammal soffa och årets pumpa!

Jag har gjort ett riktigt fynd på blocket. En soffa som i princip aldrig använts utan ställts undan till riktigt fyndpris. Vi åkte iväg för att hämta den efter lunch och nu är den på plats! Så fin och passade helt perfekt framför TV'n. Nöjd!

Nya divansoffan. Den ser lite ljusare ut på bilden än vad den är i verkligen.

Så är det ju Halloween i helgen också. Som traditionen bjuder blev det i år en utskuren pumpalykta i vanlig ordning. I år körde vi på dödskalletema.
Så här har de sett ut tidigare år:

Ja... Förra året var pumporna slut överallt. Så man tar det man får tag på.
I det här fallet en nätmelon... :)

Önskar er både en trevlig all helgona helg och en trevlig halloweenhelg. I kväll blir det förmodligen skräckis när barnen somnat.

Så gör vi ett litet försök igen

Det var en lång period som jag inte saknade bloggen. Där den istället växte som en cancersvulst framför mig med en massa måsten. Det fanns så mycket måsten just då, med företaget, småbarn och allt annat och just därför fanns inte orken, tiden, glädjen och lyckan till bloggen.
Men på senare tid har jag faktiskt börjat längta lite. För det är något visst med bloggen ändå. Instagram i all ära. Men att då och då få sätta sig ner och författa sin vardag och sina tankar, och inte bara leverera dem som bild - jag tror det är nyttigt. Jag kan tillbringa timmar med att glimta tillbaka på alla de hundratals inlägg som jag gjort genom åren. Vissa år mer aktivt än andra.
Mycket pyssel. Mycket om barnen. Inredning. Fotografier och illustrationer. Det är som en dagbok. Och nu plötsligt känns det som om de senaste två åren är borta.
Nja riktigt så hårt är det ju ändå inte. Det har i stället östs bilder på instagram. Det kommer det fortsätta göra också. Men då och då - och förhoppningsvis mer och mer ofta - så kommer det ett blogginlägg också.

Mina intressen är väl ungefär de samma - till skillnad från en sak: Jag tränar nu mer styrketräning med fria vikter 4-5 ggr i veckan. Det tillsammans med en sakta men stadig viktnedgång kommer förmodligen ta mycket plats här. Mindre företag, mindre inredning - mer styrketräning! Förhoppningsvis kanske jag kommer igång med lite pyssel och DIY's. Vi får se. Vi skyndar långsamt... Och så till slut... Lite bilder. ;)

Lilla jag

Lite armjämförelse

ryggen från mars till nu

Våren 2013 och nu