Ibland glömmer man bort det där som har blivit så självklart. Man lever i ett samhälle där allting är bra. Man har friska barn och en bra karl. Man har jobb. Man får vara frisk själv. Allting känns bara självklart.
Jag försöker ibland att tänka på det. Att man ska vara tacksam för att ens barn är friska och i livet. Tänker på alla de i världen som inte har det lika bra. Där föräldrarna dött i aids och barnen går på gatan, själva bärande på det dödliga viruset. Där barn lever i svält, i krig. Barn som är sjuka i cancer och andra hemska sjukdomar. Föräldrar som förlorat sina barn. Allt det där som man inte orkar ta till sig alltid. Men man måste ibland - just för att vara tacksam för vad man själv har.
Det finns en låt som jag lyssnar på ibland. Men den får mig alltid att gråta. Varje gång. Det finns ingen annan låt som berör så mycket som den. Och - som gör mig tacksam för det jag har.
För er som orkar lyssna på den - Shirley Clamp med "jag fick låna en ängel":
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett meddelande. Då blir jag glad! :)
Ev. spam och dyl kommer att plockas bort.