Snart är man inte mammaledig längre.
På tisdag börjar lilla L att skolas in. Två veckor senare ska jag börja jobba igen. Tiden har gått så oerhört fort det här året. Och jag har separationsångest. Det är nog mest jag som behöver inskolas. Nästan varje vaken stund har jag tillbringat med lilla L. Till och med på toaletten har hon sprungit med nästan varje gång. Och nu helt plötsligt ska jag klara mig själv. Det är faktiskt lite så det känns. Och ännu mer skrämmande - hon ska klara sig utan mig. Vi som varit ett sånt radarpar det här året. Hållt ihop i vått o torrt. Visst. Det ska bli skönt också. Att var vuxen igen. Men det känns så oerhört konstigt. Som ett stort hål i en som någon grävt upp helt plötsligt.
"Nu får du inte vara med L längre!"
Det har varit ett underbart år i alla fall. Bland det bästa i mitt liv. På måndag är vår sista riktiga dag tillsammans. Sen börjar det på tisdag. L's första möte med förskolan. Då ändras allt. Då är hon ingen bebis längre. Då stor hon på tröskeln in till den stora världen som jag ska skydda henne mot. Det är skrämmande. Spännande. Roligt. Oroligt. Så mycket känslor.
Jag vet att det kommer att gå skitbra men jag måste få tycka lite synd om mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna ett meddelande. Då blir jag glad! :)
Ev. spam och dyl kommer att plockas bort.