Man hittar fantastiska grejjer på Pinterest hela tiden. Den här skulle ju till och med gjort den gångna sommaren till något helt fantastiskt :)
Ganska enkel att göra själv dessutom. Me like!
Hitta den Här!
Det känns fantastiskt att få skriva den rubriken, om ni bara visste!!
Vi har kämpat på som tusan med vårt älskade bageri det här året och att få en sådan här fantastisk möjlighet att få sälja vårt bröd i Göteborgs underbaraste område känns helt otroligt. I dag smygöppnar butiken som vi driver under varumärkte SMAKA PÅ VÄSTSVERIGE som är varumärket under bl a “Lokalproducerat i Väst” som verkar för mathantverkare i Västra Götaland. Det kommer alltså att säljas varor från andra mathantverkare också som t ex Knäck o Bräck och Wästgötarna.
Här kommer en liten bildkavalkad som jag fått mailat till mig. Önskar att jag kunde vara där på plats men jag får åka ner en annan dag framöver!
I helgen är det matmässa i Lidköping – “SMAKFULLT 2012”, och där är Änglaspis med, i monter E4 – för den som har vägarna förbi.
Mina föräldrar kommer hit i helgen så jag ska vara där lite i kväll och förhoppningsvis lite i morgon. Ska bli jättekul!
Liten bild på montern några timmar innan öppning. Bröden börjar ta plats.
Efter att vår dotter föddes, för 5,5 år sedan – så blev vi mer och mer fundersamma över vad vi stoppade i oss i matväg. Alla dessa tillsatser till höger och vänster. Vi är båda kemister och har väl lite förkärlek att alltid läsa innehållsförteckningen på saker (på gott och ont). Så med tiden har fler och fler varor i kylskåp o skafferi bytts ut mot ekologiska varor.
Det var i den vevan vi mer och mer började baka bröd själva hemma. Som så många andra fann vi vägen till surdegarna, genom bl a Pain de Martin.
en egen bänk i köket för bara brödbakandet
Plötsligt en dag för ett par år sedan så började Fredrik att läsa kring mathantverk på nätet. En tanke fanns där som surrade – att kanske kunde vi starta upp och driva ett hantverksbageri utan brödmixer, tillsatser etc. Fredrik stod mellan jobb och har alltid velat vara sin egen. Det lät långt bort för mig att starta bageri, till en början. Men så en dag började Fredrik läsa om ett par på västkusten. De var båda över 50 år, han biolog och hon psykolog, som en dag fick för sig att göra precis det som Fredrik drömde om att göra – och jag kände mer och mer att det här vill jag stötta honom i. De startade ett stenugnsbageri – saldlade om helt! Lars och Mena, som de heter, driver Lyckans stenugnsbageri i Hunnebostrand – bara ett par mil innan Smögen. Vi var tvungna att träffa dessa inspirerande människor – och när veckan hade gått hade vi gjort ett första besök hos våra nya mentorer och ett par veckor senare hade vi redan hunnit med att baka i deras bageri på riktigt vis med surdeg! med händerna! Med vedeldad ugn! Och vi var än mer bitna och sugna! Vi satte igång att baka mer och mer hemma. Vi installerade en köksbänk till som bara var till för vårt surdegsbakande. Vi gjorde besök på andra hantverksbagerier, mailade frågor till allt från bagare, mjölproducenter till länsstyrelsefolk och vi gjorde allt för att lära oss handlaget.
Lars & Mena på Lyckans stenugnsbageri på vägen till Smögen. Mentorer och fantastiska människor.
Ett måste att besöka om ni är i Smögen i sommar.
Sakta men säkert tog affärsidén form. Men så mitt alltihop blev jag gravid!
En inte allt för karismatisk bild på mig. Lite värkarbete på BB, den varmaste dagen i juni.
…Men vi bestämde oss för att satsa ändå. Affärsplanen gjordes klar och kontakter med ett par olika banker togs. Då blev jag sjukskriven med för tidiga värkar. Fredrik drog ett tungt lass hemma – dels med all planering och samtidigt ta hand om mig och vår dotter. Jag kunde knappt stå i köket och laga mat utan fick sitta lugnt i min fåtölj för att inte värkarna skulle sätta fart. När jag i juni låg på BB och skulle föda talades ett meddelande in på Fredriks mobil. “Vi har beviljat ert företagslån!” Det var dubbel lycka den dagen! Och från det att vi kom hem från neonatalavdelningen med Viggo så har man på riktigt kunnat kalla Fredrik för bagarn.
Så i höstas startades då Änglaspis upp i Järpås och senare under vintern i Kvänum. Jag är så stolt över min bagare som genomfört ett så stort projekt! Redan nu har Änglaspis flera anställda. Och det är så mycket på gång, det är jättespännande. Bland annat är det matmässa i Lidköping nu till helgen.
Bagarn vid stenugnen på Änglaspis <3
Så fick ni en liten snabbrepris om hur det kom sig att vi startade ett hantverksbageri.
Ha en härlig vecka!!
kram från Marie
Som jag nämnt tidigare så har jag planerat att måla om gästrummet så vi kan ha det som sovrum och Viggo får vårt rum i stället. Så i lördags röjde jag ut precis allt ur rummet (så mycket grejjer, allt från gymnasiebetyg, barncyklar, madrasser, karaokemaskin, drickaback till böcker och leksaker. Puh! Bara grejen att forsla sakerna vidare till nya platser….! Väl gjort så fick jag måla tre gånger med färgen tills det hade täckt ordentligt. Vi hade en massa vit färg över sedan tidigare, och även roller och pensel fanns hemma för ändamålet.
När allt hade torkat så hade jag ju kunnat sluta där, men då bestämde jag mig för att (på egen hand) böka in vår säng också. Lite jobbigt att flytta en 160 cm bred säng själv – men vill man så går det - så när kvällen kom kunde vi sova i vårt nya rum. Det kvarstår att tapetsera en fondvägg bakom sängen, men då jag inte riktigt bestämt mot vilken vägg sängen slutligen ska stå så får det vänta. Förmodligen blir det tapeten space flower från Rusta som får pryda väggen. I och med detta har jag också kunnat få in lite barnvänligt i Viggos nya rum. Han sover fortfarande hos på nätterna dock.
Allt som allt kostade kalaset NOLL kronor! Jag gillar såna kalas!
Före… Tråkigt blått och väldigt stökigt…
Efter… Vitt och fräscht!!
Så kanske blir det denna tapet från Rusta som fondvägg?
Kan inte bestämma mig, fast egentligen har jag nog gjort det.
Vi har hela tiden sagt att det rum som får bli Viggos är det rum som idag är gästrum/allt-i-allo-rum (ja, det där rummet där saker hamnar som inte har någon given plats). Men nu funderar jag över om inte vi ska ha det rummet i stället och Viggo får vårt. Rummet är det minsta här hemma och vi behöver ju bara ha en säng och två nattygsbord. Viggo däremot kommer leka på golvet en hel del och golvet i gästrummet är för det mesta kallt, då det är i hörnet på huset och står på en pelare (alltså “utetemperatur” under det). Dessutom är det ett platsbyggt skrivbord i vårt rumt – som han kommer ha mer nytta av än vi. Jag använder det ibland när jag ska sy – men come on – hur ofta är det på en skala? Typ aldrig. Just nu tjänstgör det som skötbord dessutom.
Detta betyder ju dock att det plötsligt blir två rum som ska fixas i stället för ett…. Men egentligen är det lite färg på väggarna bara och kanske en fondtapet i ena rummet, det går ju rätt fort när man väl gör det. Viggos rum kan man fylla vartefter med det som ska dit. Han är ju trots allt bara 9 månader och vem är det som bryr sig – mamma mest…
Nu ska jag få iväg lillan till förskolan och dra en repa till stan för att göra lite ärenden.
Ha en bra dag!
Jag måste berätta om min vän illustratören Lena Akilles (fd Ylisuvanto) som ni kanske mest känner igen som grundaren till Byracka där hon bl a designar snygga tapetmotiv.
Hon har nu gjort en ny satsning på barnkläder – under märket Ekofant. Jättefina kläder och filtar i ekologisk bomull. Lena har designat alla mönster till kläderna och även inlett ett samarbete med Lisbeth Williamsson som är textilkreatör.
Mina små godingar har fått stå som fotomodeller i de fina kläderna och på bilden nedan, som är tagen från hemsidan, ser ni min lille Viggo!
Kika in i webshopen vet ja! Och gilla Ekofant på facebook när ni ändå håller på.
Liten Viggo blir större och det börjar bli hög tid att planera och ta tag i hans blivande rum. Vi behöver fixa i ordning det så han har någonstans att vara med sina leksaker framför allt. Sover gör han än så länge i vårt sovrum. Jag tänkte göra något av det här, ni får gissa er till vad det kan tänkas bli…!
En serietidning, röd o grön vaxduk med vita prickar på. Vad kan det bli tro…?
Viggo börjar verkligen göra framsteg nu. Till helgen blir han 9 månader!! Han tar sig fram med ganska bra fart nu och sätter sikte på allt sånt som inte är så bra att sätta sikte på – sladdar, lampor, gardiner mm.
Så det är fullt upp med att barnsäkra hemmet igen.
En liten buskille. En marodör. Pilla pilla! Slita slita! Jättekul!
Först kom ingenting, sen kom ingenting och sen kom ALLT!!Visst är det på tiden att jag börjar ta hand om den här bloggen igen, min trogna gamla vän. Det blir ju lite av en ond cirkel till slut när det gått för lång tid mellan varven - det har hänt så mycket och hur ska man sammanfatta det utan att det blir för mycket på en gång?
Det är vad Viggo blivit en riktig hejjare på det sista. Gillar att sitta i soffan med oss andra och tycker om att hålla i sina små leksaker, till och med nappflaskan kan lilleman hålla i själv vissa stunder. Roligt att se de små framsteg som sker vecka för vecka. Bildbevis:
Oj vad det blixtrar från den där svarta saken mamma håller framför ansiktet!
Babygymmet är superkul!
Lillfisen är nu fyra månader gammal. På senaste vägningen så hade han inte gått upp speciellt mycket så vi pratade om att börja med smakportionerna och på väg hem från BVC gick vi sonika förbi ICA och köpte 4-månaders-gröten, dvs banangröten från semper. Vad ska man säga, han gillade det skarpt och har snabbt avancerat från en tesked till en rejäl “smakportion” den här veckan. Gröt är smaskens, och jag tycker faktiskt mig se på hullet att han lagt på sig lite mer redan. Och ser ni på bilden – ingen haklapp och inte mkt spill heller. Den här killen har hajjat hur man äter. Heja heja!
Som jag säkert sagt förut så går tiden så otroligt fort. Han är verkligen med nu och “pratar”, övat upp lite motorik i händer och fingrar och när som helst kan han nog vända sig från rygg till mage också.
Så var det november. Om några veckor fyller lillan 5 år, där kan man verkligen snacka om att tiden går fort.
Jag har nu också bytt min “gravid-ticker” vid sidan till en julafton-nedräknare. Jag tänkte låta julkänslan infinna sig i år och så här hjälper jag den känslan på traven lite.
Hej på er!
Ja, i morgon är det redan tre månader sedan Viggo föddes. Jag kan ärligt talat inte förstå hur tiden gått så fort. Han har vuxit till sig bra lillfisen och i måndags hamnade vikten på 5020 gram, han följer sin kurva jättefint.
Vi övar lite på det där med att ligga på mage. Viggo tycker det är så där kul och rullar gärna snabbt över på rygg igen om han får möjlighet, men stundvis kan det vara riktigt roligt också, som när man har en färgglad elefantskallra att prata med till exempel!
När svenska profiler rycks i från oss brukar jag självklart tycka det är tråkigt och man ägnar dem en kort tanke, oftast inte ens några rader på facebook eller ännu mindre ett blogginlägg. Men Jönköpingstjej som jag är i grunden, och alltid kommer att vara, så blev jag oerhört ledsen när jag fick höra att vi förlorat vår allas hockeymålvakt Stefan Liv i en flygolycka. Jag känner verkligen med hans familj idag. Han och hans tjej gifte sig nu i somras och har två små söner. Jag har sett de fantastiska bilderna från deras bröllop. De lekfulla bilderna, när de i full bröllopsutstyrsel, skrattar och bråkar runt i gräset med sina två små barn. Tårarna rinner när jag ser bilderna framför mig. Det var bara några veckor sedan, och nu sitter hon där själv med barnen. Barnen som har sin pappas ansikte. Livet är så orättvist.
Jag kände inte Stefan personligen. Man stötte ofta på honom ute i kroglivet och han besökte gärna vårt kårhus när jag var aktiv där. Men många av minnena är från själva hockeyn, och mitt allra bästa minne av den lekfulla Stefan Liv är när jag och tusen med mig stod vid rådhustorget och hyllade HV71 till SM-guldet och han sjunger sin hemmagjorda sång…
Jag hittade den på youtube igen, det var längesedan man hörde den nu. Märkligt nog sjunger han “det är dags att gå hem nu”…
Vila i frid Stefan.