translate

torsdag 8 september 2011

Det är dags att gå hem nu

När svenska profiler rycks i från oss brukar jag självklart tycka det är tråkigt och man ägnar dem en kort tanke, oftast inte ens några rader på facebook eller ännu mindre ett blogginlägg. Men Jönköpingstjej som jag är i grunden, och alltid kommer att vara, så blev jag oerhört ledsen när jag fick höra att vi förlorat vår allas hockeymålvakt Stefan Liv i en flygolycka. Jag känner verkligen med hans familj idag. Han och hans tjej gifte sig nu i somras och har två små söner. Jag har sett de fantastiska bilderna från deras bröllop. De lekfulla bilderna, när de i full bröllopsutstyrsel, skrattar och bråkar runt i gräset med sina två små barn. Tårarna rinner när jag ser bilderna framför mig. Det var bara några veckor sedan, och nu sitter hon där själv med barnen. Barnen som har sin pappas ansikte. Livet är så orättvist.

Jag kände inte Stefan personligen. Man stötte ofta på honom ute i kroglivet och han besökte gärna vårt kårhus när jag var aktiv där. Men många av minnena är från själva hockeyn, och mitt allra bästa minne av den lekfulla Stefan Liv är när jag och tusen med mig stod vid rådhustorget och hyllade HV71 till SM-guldet och han sjunger sin hemmagjorda sång…

Jag hittade den på youtube igen, det var längesedan man hörde den nu. Märkligt nog sjunger han “det är dags att gå hem nu”…

Vila i frid Stefan.

3 kommentarer:

  1. Ja, det är så sorgligt!! Man får väl tänka att det är tur att de hann gifta sig så hon och barnen fick de ljusa minnena av en lycklig dag. Men hon har nog svårt att glädjas åt något just nu... Kram!

    SvaraRadera
  2. usch så himla himla sorgligt. fy fan! Som A sa när vi låg och skulle somna igår. Men vad gör hans stackars fru nu, ska hon försöka sova nu hon med? usch tankar man inte vill tanka. Scenarion man hoppas man aldrig behöver vara med om...

    SvaraRadera
  3. Fy vad sorgligt det är!
    Kramar / Jane

    SvaraRadera

Lämna gärna ett meddelande. Då blir jag glad! :)
Ev. spam och dyl kommer att plockas bort.