translate

söndag 22 maj 2011

v. 29

Nu är vi inne i vecka 29. Det går sakta men säkert framåt. Har idag varit sjukskriven i tre veckor. Är så glad att lillfisen inte bestämde sig för att komma ut då i vecka 26, när förvärkarna var så tätt som 2-3 min emellan. Varje dag som går, varje vecka, är ett steg framåt och känns säkrare och säkrare.

v29

Så här stor är lillfisen i magen nu, bild lånad från http://se.babycenter.com 

Fram tills de senaste dagarna har jag bara tänkt att allting kommer gå bra. Senaste dagarna har hjärnspöken spelat mig spratt. Jag har tänkt tanken flera gånger att det kan gå fel. Att vi kan förlora vår lillfis eller att han kan få bestående men om han skulle komma nu. Men jag inser att jag inte kan råda över någonting annat än att bara ta det så lugnt jag kan för att han ska stanna kvar därinne så länge som möjligt. Jag vet att 97 % av de som föds nu klarar sig. Och det är det vi får fokusera på.

Det är skönt i alla fall att det är vår och sommar, tänk om det varit kall, mörk vinter nu. Allting går så mycket lättare när det är ljust och skönt ute. F hjälper mig med allt här hemma, och har hjälpt mig med pelargoner och andra frön som jag ville plantera i trädgården, fortfarande en del kvar att göra, men han kämpar på. Så nu är det en fröjd att sitta på en stol i trädgården emellanåt och njuta av solen medans lillan leker. Är så glad för min familj. Familjen som om några veckor blir större Rött hjärta.

1 kommentar:

  1. Sluta oroa dig mitt hjärta, har hela världen klarat sig från att råka ut för jordens undergång så skall du och lillfisen klara det här alldeles utmärkt. Tänk på kusinens son som föddes mycket tidigare och se vilken fin kille det blev av honom.
    Kram mamma

    SvaraRadera

Lämna gärna ett meddelande. Då blir jag glad! :)
Ev. spam och dyl kommer att plockas bort.