translate

onsdag 21 januari 2015

Diagnos Lipödem

I måndags fick jag fastställt en diagnos av en läkare att jag har lipödem. Lipödem är en kronisk, ärftlig, lymfatisk sjukdom som (på mig) sitter från höften ner till vristen, och började i puberteten, i 11-12-årsåldern. De små, finare lymfbanorna fungerar inte som de ska, funktionen där är nedsatt. Lymfvätska och slaggprodukter ansamlas därför där och hamnar i fettcellerna, som växer, vilket gör att underkroppen blir oproportionerligt större i jämförelse m överkroppen. Den typen av "fett" går inte att få bort genom kosthållning och träning. Man är fången i en fettkostym. Viktnedgången tas i stället från de delar av kroppen som inte är drabbade - från överkroppen i mitt fall. En person med lipödem har ofta benen fulla av blåmärken och är väldigt tryckkänslig, precis som jag. Jag har dock alltid trott att jag är klantig som går in i saker och har en fjantigt låg smärttröskel. Och framförallt har jag med åren intalat mig själv att jag misslyckats m kost o träning när benen pekat finger åt mig varje gång jag försökt få bort fettet från dem. Jag hade fram till i somras aldrig hört talas om lipödem. Men när jag då kom över en artikel förstod jag att det förmodligen var det jag hade. I måndags fick jag som sagt diagnosen fastställd av en läkare och nu väntar jag på att bli remitterad till lymfterapeuten som kan hjälpa mig med att komma igång med egenvård som t ex användande av korrekta kompressionskläder, lymfmassage etc.

Jag har funderat hela veckan. Ska jag må dåligt över mina ben resten av livet och hålla diagnosen för mig själv och mina närmaste i skam eller ska jag berätta om det, vara stolt över min kropp som den är och kanske till och med hjälpa någon i min egen situation att få rätt hjälp? Enkelt val efter att jag funderat just över det sistnämnda och det är därför jag berättar här. Lipödem är en sjukdom som det skrivs och talas väldigt lite om i media och få läkare har kunskap om den. Många drabbade går genom livet m en enorm känsla av misslyckande och en tro att man har dålig karaktär vad gäller kost och motion. Hela ens personlighet ställs lite på kant när man plötsligt förstår att det inte är riktigt sant. Att det inte är mitt fel att jag ser ut så här, som jag trott hela livet. Tjejen på bilden är inte jag men den förklarar lipödem väldigt väl. Tjejen på bilden har anorexia. Och lipödem...


Till slut vill jag säga att det inte är synd om mig. Tvärtom. 2014 var ett år jag lärde mig att tycka om mig själv "på riktigt". Precis som jag är. Jag må va "skadat gods"  men jag är tacksam för den jag är och för de jag har nära mig. 

För att nå ut mer om lipödem har jag skapat en annan blogg som heter http://lipodem.blogspot.com 
Kika gärna in där om du vill veta mer om lipödem. 

måndag 17 november 2014

Offer

Vare sig någon begår ett våldsbrott, en kränkning, en våldtäkt eller om personen inte lyckas genomföra dessa brott fullt ut finns där ett offer. Ett offer som måste lära sig att leva med det han eller hon utsatts för eller var på väg att utsättas för.
Att vara ett offer där gärningsmannen inte lyckats fullborda sitt brott är inte ett mindre offer för det. Att ständigt minnas den där stunden och rädslan och alltid gå igenom scenarior i huvudet om vad som kunde hända är nog så tufft. I helgen hände detta en tjej som jag inte känner så väl men som jag har lite kontakt med. Hon blev förföljd och jagad av en man. Hon sprang för sitt liv genom skogen. Han kom aldrig ifatt henne. 
När hon beskrev den där stunden, rädslan och paniken mindes jag när jag själv hamnade i en sådan situation för några år sedan. Jag bodde i Jönköping och hade varit hos mina föräldrar då min far fyllde år. Det var en sen kväll i mars. Jag skulle cykla hem, men det var så galet dimmigt denna kväll att jag inte vågade cykla på den trafikerade vägen utan cyklade längs med gångvägen vid vätterstranden. Det var alldeles tyst och stilla. Dimman var så tät att man inte såg mer än ett par meter framför sig. Så plötsligt dök de upp - flera siluetter framför mig på gångvägen. De stod i sidled och tog upp hela gångvägen. Helt tysta var de och jag förnimmade ondskan hos dem direkt. Jag kastade mig åt höger för att komma förbi dem men cykeln fastnade. Jag hade hamnat i sanden. Och tramporna tog stopp. Jag ställde mig upp och tog i men cykeln rörde sig inte. Siluetterna närmade sig och stod i en halvcirkel runt mig. Paniken växte. Och ilskan just då. Vad gjorde de där? I dimman? Sent på kvällen? Jag slängde fram cykeln framför mig och tog spjärn igen med foten.
"Vad gör du din fitta?" Sa en röst intill mig. Precis intill mig var den. Någon höll handen på min pakethållare. 
"Din hora, vart fan tror du att du ska?"
Jag vet inte om det var samma röst. Adrenalinet pumpade i mig. Det fanns inte tid att se mig omkring. Det fanns inte tid att se vilka de var. Jag såg bara tramporna och styret. Jag tog i och jag kom loss. Jag kände handen på pakethållaren hålla emot men sedan tappa taget. 
Fötter. Massa fötter som sprang i dimman bakom mig. Röster som ropade hotande efter mig. "Fitta!" "Hora!" 
Jag var arg och skrek "dra åt helvete era jävla as!" Jag minns de där orden. Som igår. Så sköljde rädslan över mig. De sprang fort nu. De var arga. De skrek men nu tog jag inte in vad de skrek. Jag hade en rondell framför mig. Jag var tvungen att ta mig över den. Kom det bilar nu skulle jag tvingas stanna och de skulle ta mig. Jag slängde mig över med cykeln en hårsmån från en bil som kom körandes. Ropen dånade bakom mig men fotstegen stannade. De stannade där på vätterstranden och blev kvar i dimman. Jag cyklade hela vägen hem som om de fortfarande jagade mig. När jag till slut stannade tittade jag för första gången upp bakom mig. Jag var ensam. Kroppen skakade. Jag grät okontrollerat. Och sedan den dagen har tankarna alltid funnits där. Vad hade hänt om de hade fått tag i mig? Hade jag ens skrivit det här?

Jag polisanmälde aldrig händelsen. 

söndag 2 november 2014

Min nya passion...

Att må bra. Bli stark. Orka både psykiskt och fysiskt. För ett år sedan var jag långt från just det. Jag var totalt orkeslös. Ofta ont i nacke och huvud. Somnade för natten vid sjutiden på kvällarna. 
Det var helt enkelt då jag bestämde mig för att ändra på saker och ting. Jag började styrketräna i mars i år. I början kämpade jag tappert i maskinerna på lokala gymmet, men efter ett tag övergick jag nästan helt på fria vikter och jag ångrar inte en sekund. Jag mår tusen gånger bättre idag än för ett år sedan. Jag tränar i regel 4-5 ggr i veckan. Genom träningen har jag också lärt känna likasinnade och några av dem har kommit att bli riktigt nära vänner. Jag ångrar aldrig den dagen jag bestämde mig. Det är en av de bästa dagarna i mitt liv. Och bland de bästa bieffekterna är att jag orkar leka och busa m mina barn. 

lördag 1 november 2014

Nygammal soffa och årets pumpa!

Jag har gjort ett riktigt fynd på blocket. En soffa som i princip aldrig använts utan ställts undan till riktigt fyndpris. Vi åkte iväg för att hämta den efter lunch och nu är den på plats! Så fin och passade helt perfekt framför TV'n. Nöjd!

Nya divansoffan. Den ser lite ljusare ut på bilden än vad den är i verkligen.

Så är det ju Halloween i helgen också. Som traditionen bjuder blev det i år en utskuren pumpalykta i vanlig ordning. I år körde vi på dödskalletema.
Så här har de sett ut tidigare år:

Ja... Förra året var pumporna slut överallt. Så man tar det man får tag på.
I det här fallet en nätmelon... :)

Önskar er både en trevlig all helgona helg och en trevlig halloweenhelg. I kväll blir det förmodligen skräckis när barnen somnat.

Så gör vi ett litet försök igen

Det var en lång period som jag inte saknade bloggen. Där den istället växte som en cancersvulst framför mig med en massa måsten. Det fanns så mycket måsten just då, med företaget, småbarn och allt annat och just därför fanns inte orken, tiden, glädjen och lyckan till bloggen.
Men på senare tid har jag faktiskt börjat längta lite. För det är något visst med bloggen ändå. Instagram i all ära. Men att då och då få sätta sig ner och författa sin vardag och sina tankar, och inte bara leverera dem som bild - jag tror det är nyttigt. Jag kan tillbringa timmar med att glimta tillbaka på alla de hundratals inlägg som jag gjort genom åren. Vissa år mer aktivt än andra.
Mycket pyssel. Mycket om barnen. Inredning. Fotografier och illustrationer. Det är som en dagbok. Och nu plötsligt känns det som om de senaste två åren är borta.
Nja riktigt så hårt är det ju ändå inte. Det har i stället östs bilder på instagram. Det kommer det fortsätta göra också. Men då och då - och förhoppningsvis mer och mer ofta - så kommer det ett blogginlägg också.

Mina intressen är väl ungefär de samma - till skillnad från en sak: Jag tränar nu mer styrketräning med fria vikter 4-5 ggr i veckan. Det tillsammans med en sakta men stadig viktnedgång kommer förmodligen ta mycket plats här. Mindre företag, mindre inredning - mer styrketräning! Förhoppningsvis kanske jag kommer igång med lite pyssel och DIY's. Vi får se. Vi skyndar långsamt... Och så till slut... Lite bilder. ;)

Lilla jag

Lite armjämförelse

ryggen från mars till nu

Våren 2013 och nu

lördag 25 januari 2014

Följ mig på instagram i stället :)

Som ni märkt duggar det inte tätt bland inläggen här längre. Anledningen är nog att jag gillar instagram lite mer som socialt forum - så den som vill får gärna följa mig där i stället. Samma namn ;)
Men för enkelhetens skull har ni länken här:
http://instagram.com/ganskalagom


tisdag 5 mars 2013

oh my lord Marilyn!

Ibland blir man bara kär.
Jag är hemma idag, har fått halsfluss.. Passar på att surfa runt lite och dök på den här pärlan, en otroligt fin klänning!

Den heter Marilyn och kommer från Fever London. Finns att klicka hem på Zalando för 939 riksdaler. Kanske tur att den inte finns i min storlek.

fredag 1 mars 2013

Gillar inte ordet vabruari

Nej uschiamej för februari 2013. Det var en hel del VAB denna månad (vård av barn alltså). Hela denna vecka har gått åt till att försöka kurera feber efter en maginfluensa som ägde rum FÖRRA helgen. Så tradigt att gå o dra hemma. Särskilt som man vet att man har mycket att göra på jobbet och man kände förra fredagen att nu kanske vi kommer ikapp! Inte kul. Sen är det konstigt att sonen hela tiden får så mycket feber varje gång han är sjuk, feber som inte vill ge med sig i första taget. Man blir ju lite orolig. Men de säger att det är vanligt att en del barn reagerar mer med feber och det är inte konstigt att gå med feber i ett par veckor (!) när de är små.

Nog om sjukdomar va. Snacka väder i stället? Vädret har ju i alla fall varit kanon den här veckan och jag har försökt ta en längre promenad med sonen i vagnen när vi har gått för att hämta storasyster på skolan. Det gör nog både honom och mig gott tror jag.

I helgen är det mellotajm igen. Jo, jag är lite av en melloälskare får jag nog säga. Det betyder inte att jag tycker låtarna är bra. Jag tycker det är fantastiskt roligt att klaga på låtarna också.
Men först... dotterns favorit....gladiatorerna.

Är inte mycket för TV-tittande annars. Jag gillar mest matprogrammen. :)

Nu ska jag passa på att vila lite medan sonen sover. Det märks att han är påverkad av feber och magsjuka, så här tidigt brukar han vanligtvis inte sova. Han brukar pressa sig till åtminstone efter lunch innan han djupdyker ner i sömnen.

Ha en bra helg folks!

onsdag 13 februari 2013

Sämre hörsel och att jobba med sig själv

Så var det gjort. I måndags gjorde jag nytt hörseltest, det var två år sedan sist, så det var dags.
Det visade sig ha blivit något sämre. Jag fick mycket svar från läkaren, på både gott och ont. Jag har väl på något sätt inte velat ta in hur min ärftliga hörselnedsättning faktiskt begränsar mig, och att jag måste förlika mig med det. Det är tufft. Riktigt jobbigt. En del arbetsmoment som jag trivts med, måste jag lägga åt sidan helt nu. Jag har alltid gillat att ha kundkontakter men det blir svårare nu. Jag hade väl någon slags tillit till att hörhjälpmedel skulle fixa det åt mig, men det är inte riktigt så enkelt. Enligt läkaren så är min hörselnedsättning+tinnitus av en väldigt besvärlig karaktär och det är viktigt att jag lyssnar (haha) på mig själv och inte tror att jag kan göra allt som jag kunde göra när jag var normalhörande. Jag måste försöka tänka att jag inte är en sämre människa för att jag inte klarar alla arbetsmoment. Att jag fortfarande har lika stort värde med mitt funktionshinder. Men cheeze vad det är svårt. Att ha ett funktionshinder som inte syns är en utmaning. Jag vill inte vara en person i centrum som skriker “kolla på mig, jag måste bara tala om för dig att jag är hörselskadad”. Men många gånger känner man att man egentligen behövt förklara det för människor man pratat med. Det är inte roligt att behöva fråga om hela tiden vad folk säger. Då blir de lätt irriterade och kontentan blir att man upplevs som oengagerad i samtalen.

Om en vecka ska jag träffa en kurator från hörselvården, de är ofta med ute på arbetsplatsen och ser över hur man kan förbättra arbetsmiljön, vilka hjälpmedel man kan behöva osv. Jag hoppas att det blir ett bra möte.

Så, för att avsluta det här inlägget slänger jag in ett “jag i centrum”-mantra:

“Hej! Jag heter Marie och jag är hörselskadad. Det är tre år sedan jag hörde normalt nu.”

lördag 9 februari 2013

35

I går fyllde jag 35 år. Vi tar en lugn helg m familjen och föräldrarna. Och tårtan så klart. :)

onsdag 6 februari 2013

Att leva med funktionshinder

Nu blir det lite allvar här på bloggen.
Jag brukar inte skriva om för privata delar i livet men en sak som jag tänkte skulle få ta lite mer plats här är någonting som jag bär på men som inte syns så väl, och som oftast inte märks om man träffar mig flyktigt. Jag är nog mer mogen att prata om det nu. Jag skäms inte längre.

För tre år sedan så började nämligen någonting som jag aldrig kunde förutse. Det var början på min hörselskada. Eller hörselnedsättning, som jag hellre vill kalla den, för det är ingen skada, jag har inte fått den genom att utsättas för höga ljud på en konsert eller så. Den är helt enkelt ärftlig, åtminstone är det vad läkarna tror.

Jag hade perfekt hörsel fram till när det hela började den där dagen i januari 2010. Jag minns det som igår. Jag satt i soffan, det var kväll och barnen hade gått och lagt sig. Så hörde jag det där tjutet och bruset i höger öra. Tänkte som vanligt att det var tillfälligt. Att det skulle släppa om ett par minuter. Men det har stannat kvar. Ända sedan den dagen i januari 2010. Det kommer alltid att finnas där.

Efter ett par månader gick jag till vårdcentralen och fick en remiss till hörcentralen där jag fick göra bl a ett hörseltest. Det visade sig att jag hade nedsatt hörsel och att min tinnitus hörde ihop med den. Men på mitt vänsteröra var hörseln perfekt, därför tyckte de inte att jag behövde hörapparat, eftersom mitt friska öra skulle kompensera för det.

Det närmade sig sommar. Och även denna dag minns jag som igår. Det var i maj/juni. Vi satt vid matbordet och åt när jag plötsligt upplevde samma sak som den där vinterdagen. Det tjöt. Det brusade. Det surrade. I. vänster. öra. Det. friska. örat…. Det tjöt. Det slutade inte.

Jag ville bara gråta. Rädslan skrek åt mig att samma sak höll på att hända med mitt friska öra. Efter semestern gjorde jag ett nytt hörseltest och vänsterörat hade blivit lika kass som högerörat. Ja de hade båda blivit sämre än vad högerörat var på vårens hörseltest. Audionomen fick göra om hörseltestet, för överläkaren trodde att det var fel när han såg det. Det kan inte stämma! Sa han till henne. Det kan omöjligen gå så fort. Men det kunde det. På mig kunde det tydligen det. Eftersom mitt “fall” var så annorlunda och “aggressivt” fick jag därför gå hos överläkaren fortsättningsvis.

Under hösten provade jag ut hörapparater och när jag fick dem… Det går inte att beskriva. Plötsligt kunde jag hjälpligt höra bättre igen, även om det många många gånger är svårt. Jag får ofta be personer ta om det som de sagt ändå. Men tar jag ut mina hörapparater, då märker jag skillnaden. Då hör jag inte ett ord av vad min dotter säger. Jag ser bara läppar som rör sig och ett lätt mumlande. Jag hör inte brandlarmet om det går hemma på natten. Jag hör inte om min dotter ropar från sitt rum på natten. Kanske är det därför jag ofta låter henne sova hos mig ibland på nätterna. För tryggheten är lika viktig för mig som för henne.

Det är bra hörapparater jag fått. De varken känns eller syns så mycket.

Trots hörapparaterna får jag oftast ha text-TV på för att kunna hänga med i de program jag vill se. Sitter jag i bilen kan jag oftast inte lyssna på radion, för det är så mycket andra ljud från motor, vägbana mm som gör att jag inte kan höra. Det blir för jobbigt. Mina öron är känsliga för för mycket intryck nu.

Jag älskade musik. Jag lyssnade alltid på musik. Nu orkar jag knappt göra det längre. Det blir för mycket ljud, och vissa ljud hör jag ju inte, så ofta låter musiken falsk i mina öron. Det är en jäkligt stor sorg att inte kunna njuta av musik på samma sätt längre.

Att gå på krogen. Jag funderar över om jag ens har varit på krogen en enda gång sedan mitt funktionshinder började. Jag tror inte det.

En del frågar hur min tinnitus är. Om det inte stundvis är tyst. Men den finns där. Alltid. Den låter som om någon dammsuger omkring mig. Dag som natt.

Det var väldigt jobbigt första tiden. Jag hade svårt att sova. Jag hade konstant huvudvärk och spänd nacke och axlar. Vid stressiga stunder så blir det värre så klart. Då blossar det liksom upp igen – ochdet blir ännu svårare att försöka sluta lyssna på det. Då är det svårt att koppla bort det.

Under föräldrarledigheten har jag fått lite lugn och ro för mina öron tror jag. Jag har inte riktigt märkt av om hörseln blivit sämre. Sedan jag började jobba igen efter årsskiftet så märker jag att det blivit skillnad. Jag har fått höja volymen mer än vad behövt tidigare. I nästa vecka blir det därför dags igen för ett hörseltest. Jag hoppas att det inte blivit alltför mycket sämre.

Ni kan väl hålla tummarna lite åt mig?<3

lördag 26 januari 2013

Clowns

Jag har ett "board" på Pinterest som jag döpt till "Clowns"där jag försöker samla en massa gamla svartvita (helst) clownfoton. Jag har alltid (som så många andra) hatat clowner. Tycker de är otäcka. Men samtidigt kan jag inte låta bli att fascineras av dem. Av deras sorgsenhet bakom masken. Jag har en tanke att rama in några utvalda clownfoton framöver och få upp på en vägg hemma. Här kommer några favoriter...

Clowns are sad...  sad clown  
Sad Clown old clown
Sad clown  
Dessa och fler bilder hittar du på min board Clowns på Pinterest.

torsdag 24 januari 2013

Nappulas ljusstakar



De är fantastiskt snygga och jag vill ha dem allihop...

onsdag 23 januari 2013

Nystart på jobbet och en fasligt massa vabbande

I september skolade vi in sonen på förskolan. Jag passade på att ta tjänstledigt fram till årsskiftet från mitt vanliga jobb som kemist för att hjälpa sambon i bageriet. Det var riktigt roligt att få vara med i produktionen. Annars sköter jag allt det administrativa i bakandet (bokföring, inköp, fakturering osv). Men efter årsskiftet har jag alltså börjat på mitt "vanliga" jobb igen. Det har hänt helt galet mycket sen jag gick hem på mammaledigheten. Nya system att jobba i, nya lokaler och en hel del ny personal. Det känns roligt och inspirerande att komma tillbaka. Men... sonen har varit sjuk i princip hela tiden sedan slutet av november nu. Virus på virus med långvarig feber och hosta, och mitt i allt även halsfluss som vi fick medicinera med kåvepenin i två omgångar för att bli av med. Nu har han åkt på ett virus igen och har nu varit hemma en vecka och har fortfarande feber. Tradigt. Tycker så synd om honom. Visst är det så att barnen ska bygga upp sitt immunförsvar och är sjuka mycket i början av förskoletiden, men nu har det varit för mycket. Jag hann jobba i 1,5 vecka  innan det var dags att gå hem och vabba igen.

Nu hoppas jag verkligen att det är sista svängen på ett tag. Tyvärr vet man ju att flunsan har tågat in på orten mer och mer men får hoppas att vi åtminstone klarar oss från den.

Idag var det väldans kallt ute.-14 grader. Brrrr!! Klart som korvspad att kaffet tar slut då också.

Nä, nu var det färdiggnällt här för idag. Over and out! :)

tisdag 22 januari 2013

Kopparkänsla på syrabehandlad betong

Blev helt till mig när jag såg den här bilden på pinterest, helt galet snyggt och exklusivt. Ser precis ut som koppar, eller hur? Men det bästa är att det inte kostar speciellt mycket att göra själv! Det är syrabehandlat betonggolv som ser så vansinnigt snyggt ut :) I like it a lot!!

Änglaspis hos Ellos & Trendenser

I höstas så handlade Frida på Trendenser surdegsbröd av oss på Änglaspis som hon skulle använda i en web-kampanj för Ellos. Nu är kampanjen här och det går att se mer av den både på Fridas blogg och på Ellos hemsida. Och där ligger minsann ett gott pain au levain på köksbordet.
Kampanjen har hon verkligen gjort galant, som alltid när Frida är i farten så är det proffsigt och ligger rätt i tiden. Jag inspirerades så till den milda grad att min bloggheader till och med fick sig en uppdatering med geometriska former i rosa och grått. ;)

Änglaspis bröd fick vara med i Ellos nya kampanj som Frida på
Trendenser skapat. Finfint! :) Bild lånad från Ellos.

lördag 19 januari 2013

Mycket Formex nu

Ja få har väl missat att Formex går av stapeln den här helgen? Själv sitter jag hemma med min fribiljett men följer skapligt det mesta tryggt från bloglovin :)
Kanske nästa år..!

fredag 18 januari 2013

Mellanlanda i mormors gamla guldplätterade moccakopp

Jag bestämde mig för att slänga ut delar av en julgrupp som började bli lite "off season" nu. Den här söta kaktusen fick så klart stanna kvar och har nu tillfälligt landat i fina mormors gamla guldplätterade moccakopp. Älskar den servisen - men man dricker ju aldrig kaffe i så små koppar längre :) Dessvärre orsakades en liten olycka i somras när minste sonen lyckades få upp ett av köksskåpen och slängde alla kaffetallrikar på klinkergolvet... :)

torsdag 17 januari 2013

Nya tider!

Ska vi göra slut med det gamla och börja om lite på nytt igen? :)
Jag har varit fasansfullt dålig på att blogga, helt galet dålig, under en ganska lång tid. Det blir så ibland. Man tappar lusten och ju längre tiden går desto mindre motiverad blir man att göra ett inlägg, för vad ska man skriva? En uppdatering på sisådär senaste året? Där tappar man lusten direkt, eller hur?

Jag gillar att blogga. Jag gillar min blogg. Den är ett arkiv av saker jag gjort, pysslat och minnen från Leias uppväxt, framförallt. Det vore ju synd om Viggo inte får vara en del av det. Eller bageriet eller övriga familjen, eller framtida pyssel som jag kommer göra. Så nu tycker jag att vi kör vidare där vi slutade, men utan att uppdatera en väldans massa. Nu är det 2013 och som alla andra kan man ju göra en nystart. Lite klyschigt kanske men so what? Funkar det så gör det. Och det skulle vara himlans roligt om ni lämnade någon kommentar nån gång ibland när ni vill och orkar, så jag vet att ni (fortfarande) läser :)

Jag bara måste, innan jag avslutar detta inlägg, tipsa er om en helt underbar bloggerska som köper fasansfulla outfits för en dollar och syr om dem till riktigt snygga kläder (oftast). Refashionista heter bloggen och jag hittade dit genom Pinterest (som förövrigt är paradiset på jorden...eller internet). Hon är dessutom jäkligt rolig. Hon skriver underhållande och hennes "före"-bilder är alltid lika underbara.
Här kommer ett litet smakprov från hennes alster före och efter:

Före och efter. Bilderna lånade från Refashionista!
Klicka er dit, det är så värt det :)

Kram på er!

onsdag 17 oktober 2012

Besök av landsbygdsministern i morgon! :)

I morgon torsdag 18 oktober är det Måltidens dag i Göteborg och evenemanget som hålls under dagen i Nordstan gästas av landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Flera seminarier kommer hållas och efter 16.00 kommer landsbygdsministern m fl att gå en "Foodwalk" till tre platser:

Feskekörka, Saluhallen och Änglaspis!

Vi är väldigt stolta över att få äran att ta emot besök av Eskil Erlandsson och ser denna dag som ett fantastiskt tillfälle att få visa upp de fina produkter som tillverkats av följande nära mathantverkare, utom inbördes ordning:

Knäck o Bräck
Adelsåsens Kalkon
Halltorps Mejeri
Undermat
Fristorps Gård
Wästgötarna
Tua Cultura
Olivia Eko
Sivans Ost
Östragärde Gård
Myssligubben
Ledets Honung
Kullings Kalvdans
La Gott
Änglaspis
På ingång är också produkter från Hälsö Fisk.

Just nu håller vi även på att prata med en leverantör av lammprodukter. Så spännande!

Man blir på något vis lite blind när man står o bakar och bokför och allt det där, vad man faktiskt har lyckats åstadkomma på ett år! Det är helt galet att vi, VI, är utvalda till en av tre ställen i hela Göteborg som kommer att besökas i morgon på foodwalken. Och de andra två ställena är stora och välkända platser i stan. Jag fortsätter att nypa mig i armen tror jag. Undrar om jag kommer vakna och allt bara är en dröm. ;)

lördag 13 oktober 2012

Familjeträd

I dag var tanken att hela familjen skulle åka till Kinnekulle och strosa runt i skogarna och plocka med oss fina höstlöv att pyssla tavlor med när vi kom hem. Men så började det att regna... Och blöta höstlöv kan ju kvitta - så i stället gjorde vi ett familjeträd m våra handavtryck :)

Jag och lillan plockade dock med oss några kastanjer när vi hade handlat lite i vår mataffär och de fick hoppa ner i en ljuslykta. Det blev en bra dag trots allt!

tisdag 4 september 2012

Tote bag av mammajeansen!

Fick för mig att göra ngt kul av mina gamla slitna mammajeans och det här blev resultatet av ben nr 1 :)
Ben nr 2 återstår nu att göra något annat roligt med. Klurar på vad...

Skylta med svart ballong

Blev inspirerad av en bild jag såg på Pinterest där man skrivit på en svart ballong med griffelpenna. Väldigt snyggt och helt klart ett annorlunda sätt att skylta. Det passar dessutom vårt svartvita koncept i butiken. Vad tror ni?

måndag 3 september 2012

Washitejp - bloggvärldens lilla älskling :)

Ja, bland inredningsbloggarna har den japanska lilla tejpen florerat länge och det har bloggats högt o lågt om alla fantastiska användningsområden. Jag funderade över hur jag kunde implementera detta lilla mirakel i vår butik - och så överöstes jag av den här idén från flera bloggar häromveckan - på tandpetaren! Och provsmakning kör vi ju hårt på :) Så nu har jag skickat med ett par rullar ner till Julia som står i butiken på viktoriapassagen. :)

söndag 2 september 2012

Gratis träning

En sak är säker - när man står i bageriet och bakar för fullt så får sig också kroppen en bra genomkörare! Där behöver man inte gå till gymmet efteråt för att styrketräna inte. Riktigt skönt är det med ett jobb där man inte sitter stilla ett dugg :) här ska fläsket brännas! Yihoo! ;)

fredag 31 augusti 2012

Underbar stuprörsdetalj!

cloud rain gutter

Man hittar fantastiska grejjer på Pinterest hela tiden. Den här skulle ju till och med gjort den gångna sommaren till något helt fantastiskt :)
Ganska enkel att göra själv dessutom. Me like!
Hitta den Här!

tisdag 28 augusti 2012

Ha tålamod... jag bygger om... igen

Ja, det vart ju en jättefin bloggdesign och jag var toknöjd - men det var ju lite krångligt med kommentarsfältet, så just nu håller jag på att bygga om, tills vidare tills jag löst problemet. :) Därför kan det se lite konstigt ut här ett par dagar framöver.

söndag 26 augusti 2012

Söndagar = familjedag i bageriet

Vi har påbörjat en liten tradition där vi, barnen och svärfar tillbringar några timmar tillsammans i bageriet varje söndag. Tidigare har Fredrik oftast stått själv o bakat och jag o barnen har varit hemma - så tänkte vi att vi skulle testa den här söndagskonstellationen. Svärfar tar hand om lillen, mellanstora barnen hänger m svärfar eller kollar film på övervåningenoch jag, Fredrik o äldsta tjejen bakar loss i bageriet. Sp tar vi pauser o fikar och äter tillsammans. Väldigt mysigt faktiskt! :)

lördag 25 augusti 2012

men kommentarerna faller bort :(

när man tror att man är nöjd... Det går ju inte kommentera på "vanligt" vis i den här bloggdesignen. Man måste klicka på rubriken på inlägget och därefter kan man kommentera. Måttligt irriterad. Nån som vet hur jag ändrar detta? Det verkar ligga på HTML-nivå och inget jag kan ändra under de vanliga inställningarna.... :( Vill ju ha kvar den här designen...

Ny bloggdesign igen...!

Jag kan ändra min bloggdesign tusen gånger och jag kommer nog fortsätta. Aldrig nöjd :)
Men den här gillar jag, så den får nog vara kvar ett tag. Tror jag!


Och som jag alltid sagt och säkert kommer säga tusen gånger till, så ska jag bättra mig med blogginläggen. Kanske redan ett nytt i eftermiddag/kväll - vem vet?! :)

Hej så länge!